|
Jag, min man, våra två söner och fyra
hundar bor i Vallentuna. Våra två döttrar har flyttat hemifrån och
skaffat egna familjer.
Hundintresset har alltid funnits hos mig
i stor skala och hos min man i mindre skala. Vår första gemensamma
hund skaffade vi 1973. Vi var överens om att det skulle vara en röd
Cocker Spaniel. Chica kom in i vårt liv den 19 mars, lyckan
var total. Chica fick sex valpar 1975 där vi behöll en tikvalp, hon
fick heta Sorry.
Chica och
Sorry hade vi mellan åren
1973-1987. Sorry och vår äldsta dotter var ett oskiljaktigt par
i 12 år.
Jag hade provat på lydnad och spår med
Chica och ville nu ha en större hund att arbeta med, det skulle bli
en Golden Retriever. Hm, att arbeta med... Han var av den
lugnare typen och tyckte inte att det var någon idé att gå något
spår om det inte stod en matskål i slutet. Vår yngsta dotter och
han tävlade i agility i några år.
B-son fick vi ha hos oss mellan
1983-1996.
Då B-son blev elva år började jag få
panik. Ett liv utan hund, går det?
Sökandet började, den nya hunden fick
inte håra och inte vara så stor att den låg ivägen i
dörröppningarna. I området hade det nyligen flyttat in en
dvärgschnauzer, som jag trodde var en skällig och opålitlig hund.
Men ack vad jag bedrog mig. Ja här hade jag ju rasen. Nu var det
bara att leta uppfödare. Vilken tur jag hade! På kennel Backstreet's
hade de en tik som de egentligen skulle ha behållit, men nu hade
bestämt sig för att sälja.
1994 började vårt
Schnauzerliv...
I och med att Zmollie kom till kenneln
blev det fler och fler hundutställningar, där fick jag se den lilla
dvärgpinschern som tog mig med storm och tänk ingen pälsvård bara
att ta under armen och åka iväg på utställningar. Dessa två raser
går alldeles utmärkt att ha tillsammans.
2003 började vårt
Pinscherliv...
Susanne
|
Dvärgpi
nscher
& Dvärgschnauzer